29/8-9/9
Jaha, skulle denna resa verkligen bli av? Lite luttrade av inställda resor pga för få deltagare, var vi något oroliga över denna resa. Det fanns väldigt många platser kvar, en månad innan resan skulle gå av stapeln. När besked om extra betalning kom pga ändrad valuta, andades vi ut. Inte ofta man blir glad över ett extra påslag! Detta torde betyda att vi skulle komma iväg!
Så blev det!
Vi har rest från Serbien, via Bosnien/Herzegovina, Kroatien, Montenegro, Albanien, Nordmakedonien för att till slut sluta cirkeln i Serbien.
Vår förträffliga guide K V har dragit historien för oss, med alla erövrare från diverse kulturer och olika årtionden, alla krig som förekommit i dessa områden. Det är brokigt och bråkigt ända fram till vår tid. Numera vill de flesta länderna in i EU och jobbar hårt med bl. a. korruption och jämställdhet. För att göra en lång historia kort. Så bra att få historielektioner under bussfärderna. Guld! Jag är lat och ids inte läsa på innan resorna.
Nåväl. Vi landade i Belgrad (SERBIEN) och fortsatte till Novi Sad för vår första övernattning.
Vi fick några timmar i staden som vi faktiskt besökte när vi gjorde en 7-länderskryss på Donau. Det jag kom ihåg från den resan, var att guiden då, tyckte att allt gick i slow motion i Novi Sad jämfört med huvudstaden. Vi letade efter ”vårt” vattenhål på en bakgata intill floden och missade med bara en tvärgata.
Varmt var det!
Nästa dag blev det gränsövergång. Till BOSNIEN/HERCEGOVINA. Man bör vara beredd på att det kan ta tid. Att det sedan är olika rutiner i länderna får man bara acceptera.
Jag blev glatt överraskad av naturen. Nästan som att befinna sig i ett alplandskap. Kuperat, grönt, stora majs- och solrosodlingar, inga förfallna hus eller gårdar utan många nybyggda stora villor. Visserligen såg en del tillbommade ut men trädgårdarna prunkade av blommor på balkongerna och i krukor.
I Sarajevo stannade vi två nätter.
Sarajevo är den kallaste platsen på Balkan fick vi veta. Vintertid kan temperaturen krypa ned till minus 25. Vinter-OS hölls här 1984. Svenska guldmedaljörer var Gunde Svan, Thomas Wassberg, Thomas Gustafsson och stafett herrar 4×10 km (Gunde, Thomas, Benny Kohlberg och Jan Ottosson)
Vi besökte Sarajevotunneln som byggdes av soldater från den bosniska armén år 1993 och blev kallad Hoppets Tunnel. Den omkring 800 meter långa tunneln användes för att transportera förnödenheter och krigsmateriel till den belägrade staden. Man har svårt att förstå alla stridigheter som pågått under vår livstid och ännu värre pågår och troligen kommer att fortgå. Lär vi oss aldrig? Det är samma visa om och om igen, bara olika aktörer.
En guidning inne i Sarajevo plus egen fri tid som vi påbörjade genom att fylla på vätskedepåerna. Tack vare en offentlig toalett hittade vi ett kvarter med flera pubar där både dryck och vattenpipa fanns att tillgå. Det var lugnt och skönt bortom allt tingel-tangel på huvudgatan.
Men vi skulle ju hinna med lunch också! Fast först Turfzoner. Tack vare sista zonen hittade vi en jättefin restaurang. Fiskrestaurang!! Denna låg i de finare kvarteren med ambassader, så prisnivån var högre förstås. Det blev en tomatsoppa och fyra fisksoppa! Gottigottgottgott!
Dessa två etablissemang vi besökte var nog två av resans höjdpunkter för mig. För atmosfären. Inga turister. Förutom oss då!
På vår väg mot Mostar gjorde vi en avstickare till Titos enorma bunker utanför staden Konjic. Under berget Zlatar kan man besöka forna Jugoslaviens (Titos) bygge i händelse av atomkrig. Det var naturligtvis inte gratis och dessbättre behövde den aldrig användas. Tveksamt om Tito över huvudtaget ens besökte stället. Slöseri !
Mostar. Mest känd för bron Stari Most. Bron och omgivningen finns med på Unescos världsarvslista. Under Bosnienkriget förstördes bron.
Det värsta med vistelsen här var att gatorna bestod av blankslitna stenar och själva bron av vit marmor! De gamla kvarteren såg vi mycket lite av eftersom vi var koncentrerade på var vi satte fötterna. De få gånger vi tittade upp så var det krims-krams som såldes. Vi är glada att det inte regnade!
Från bron hoppar unga vältränade män – om de lyckas samla ihop tillräckligt mycket pengar. Ingen ofarlig aktivitet precis då det är starka strömmar, stenigt och väldigt högt. Lär finnas en-veckas kurs om man är hugad att lära sig detta.
Mostar är varmaste platsen på Balkan med 320 soldagar/år. Det skiljer bara 2 timmar mellan Sarajevo som är kallast och Mostar som är varmast i landet. Visst märktes skillnad på klimatet.
Vi tillbringade några timmar i Dubrovnik KROATIEN. Självklart vandrade vi runt i världsarvet. Fast det blev ingen vandring på muren. Inte denna gång.
….och vidare…
Raskt vidare till Budva i MONTENEGRO.
Vi följde kusten söderut och bjöds på otroligt vackra scenerier. Upp och ned i kringelikrokar. Fin solnedgång. Budva fick mina tankar att gå till Monaco. Inte för att jag varit där, men bilder och reportage därifrån väldigt lika. Det har byggts och byggs ett antal höghus ( läs hotell) så nära stranden det bara går. Alla rum på dagens hotell hade havsutsikt men vem vet hur länge det blir så, för strax intill hade pålning för ny fastighet på börjats. Synd. Här hade vi gott kunnat stanna ett extra dygn för stranden var fin och vädret strålande.
Kotor – en Unesco-listad stad med en välbevarad medeltida kärna, omgiven av en lång mur. Så klart vi var här och sprang runt bland gränderna. Hamnen i Kotor besöks av stora kryssningsfartyg men inget låg inne när vi kom.
Detta var kattstaden. Överallt fanns katter. Souvenirerna hade kattmotiv. Vad annars!
Nästa gräns att passeras var den till ALBANIEN . Övernattning i Shkodër som är en av Albaniens äldsta städer. Det märktes . Här såg vi lite av den fattigdom som lyst med sin frånvaro i hittills besökta länder. Men det var charmigt. Det var varmt Det var hundarnas stad. Visserligen låg de mest i skuggan och flämtade. Cykelstad, var det också. Ingen annanstans har cyklister synts till. Lite fundersam bara över att bakdäcken var så dåligt pumpade. Hotellet var tjusigt.
Tirana grundades 1614 och är idag en blandning av väst och öst. Positiv överraskning. Så mycket grönt i staden, alla nybyggen som verkligen inte var tråkiga och framför allt blandningen av gammalt och nytt i en oplanerad röra. Glasfasader populära. Ett imponerande torg med olikfärgade stenplattor som faktiskt sluttade åt alla håll och kanter.
Vid infarten till Tirana blev jag imponerad över mängden olika barrträd och lövträd som kantade gatan. Kändes som en välkomnande stad. För mig. Speciell atmosfär som är svår att förklara.
NORDMAKEDONIEN. Vår inhemske guide Philips hemland. Vi bodde i hans hemstad Ohrid vid Ohridsjön. Flott hotell med sjöutsikt. Men alla fick hotellrum ut mot parkeringen och tallskogen.
Vid södra delen av sjön var vi på besök i St Naum-klostret som grundades år 905. En endaste munk lever här idag, men honom såg vi inte.
Tyvärr, tyvärr blir det så vid alla sevärdheter att diverse försäljare dyker upp med exakt samma varor och förstör själva meningen med besöket. Det enda positiva är väl att det finns offentliga toaletter.
Apropå just toaletter så har standarden varit över förväntan. Kanske för få damtoaletter när en hel buss skall utnyttja faciliteterna. På några få ställen har det funnits ”hål-i-golvet” och jag tillhör skaran som inte ratar dessa. Fördelen är att jag går före i kön. 😉. Visst har det funnits bottennapp, men då får man låta bli!
Rosa rubiner! Jodå, finns att utvinna i landet. Vidare kan man få speciella odlade pärlor som i grunden helt enkelt består av slem som gjorts av fiskfjäll. Hemligt recept minsann.
Stackars Philip – för när han skulle guida oss i stan hade han inte vädergudarna med sig. Förmiddagen var blåsig och allt eftersom dagen gick hopade sig molnen för att till slut ge ett rejält oväder. Vi skulle åka båt tillbaka till vårt hotell. Hur kul är det i regn? Men så’n otur hade inte vi. Regnet upphörde och vi fick en härlig tur i kvällssolen.
På vår väg till Skopje kom nog resans höjdpunkt nummer ett. En båttur i Matkaravinen. Så oväntat. Rogivande. Vackert. Ännu bättre hade det varit om vi fått färdas i kanoter på sjön. Inte paddlat själva förstås.
I Skopje hade det minsann satsats många miljoner – närmare bestämt 700 miljoner € , på enorma monument över Filip II och hans son Alexander den store. Det stora torget vid Alexanderstatyn används främst i sportsammanhang och inte för demonstrationståg o. dyl.
Utöver dessa vräkiga statyer fanns det mer normala. Mest på gubbar förstås…
Tågstationens klocka står sedan jordbävningen 1963 alltid på 17 minuter över fyra – tidpunkten för skalvet som förstörde 80% av staden.
SERBIEN och Belgrad var vår sista stad att utforska och därmed var cirkeln sluten.
Men först ett kort stopp i Serbiens tredje största stad och även äldsta stad – Nis. Här besökte vi Skull tower från 1809. Tornet byggdes som ett varnande exempel från när serberna försökte göra uppror mot det ottomanska styret. De stupade serbiska soldaterna halshöggs och murades in i ett 4,5 högt torn. Här fanns 962 skallar från början. Väder och vind har förstört en hel del plus att kranier troligtvis tagits om hand av anhöriga för att begravas. Tornet är numera inrymt i ett litet kapell. Idag finns det kvar 60 dödskallar – delvis bakom glas.
Ett besök på en vingård inklusive provsmakning stod på schemat. Inget av vinerna föll oss i smaken. Med det gjorde lunchen som serverades!
Vårt hotell låg för ovanlighetens skull mitt i centrum, ett stenkast från shoppinggatan med tvärgatornas alla restauranger och kaféer.
I Belgrad gick guide-turen först till den ortodoxa kyrkan Saint Sava som var allt annat än liten. Bygget påbörjades innan andra världskriget, fick pausas pga diverse krig, och blev klar 2007. Plats för 7000 personer. Väldigt ljus med massor av mosaik, guldmosaik.
Även Jugoslaviska museet med Titos kista skulle besökas. Jag var mer intresserad av skulpturerna i parken än fotografierna i museet.
Guidad tur till fots i Belgrad stod på tur. Kalemegdan , den gamla fästningen på en kulle, med fin utsikt över floderna Donau och Sava, inledde promenaden.
Vandringen fortsatte till ner till shoppinggatan som är nästan 1 kilometer lång och slutar vid det stora torget där prins Mihailo står staty. Ytterligare en kul info angående statyer med hästar. Om bägge framhovarna står på marken dog ägaren en naturlig död. Bägge hovarna i luften? Ägaren stupad i krig. Men om den ena hoven är i luften, den andre på marken? Ja, då har ryttaren mördats av en fiende. Som vår Mihailo vid torget.
majwik 
Åh vilken fascinerande resa. Dina otroligt fina foton gör det extra roligt att följa med. Har lärt mig så mycket om trakter jag aldrig kommer att komma till, men alltid varit nyfiken på. Ja efter krigen vill säga.
Tack för att du har med alla kartor så man orientera sig ordentligt.
Hela inlägget är jättefint resereportage.
Ha det gott!
GillaGillad av 1 person
Vi hade en reseledare som skickade runt kartor och flaggor och det var guld värt. Plus allt vi fick oss ”till livs” om balkans brokiga historia. Det är mycket att smälta……
GillaGillad av 1 person