Lugna veckan

Förra helgen blev det ett besök i Värmland. Tur hade vi med lite trafik under förmiddagen då vi startade från Göteborg. Torrt och snöfritt väglag. Men. Stort men i Storfors. När vi svängde in i samhället var det rena rama isgatan, varvad med snömodd. Aldrig upplevt så dålig snöröjning ( eller total frånvaro av snöröjning) i min forna hemort. Det var såpass illa att vi inte vågade chansa på någon utevistelse av längre slag. Det blev endast den korta biten ut till bilen när vi besökte brorsan, som bara bor på 10 minuters gångavstånd från föräldrarna. Miljövänligt så det förslår! Visserligen hade vi med oss broddarna men inte ens med dessa kändes det säkert. Det blev en inne-sittar-helg.

På vår färd hem mötte vi som vanligt vid denna tid på året, karavaner av sportlovsfirare på väg till fjällvärlden. Eftersom vi startade tidigt hann vi före bilisterna som avslutat sin fjällsemester. Knappt någon trafik alls i vår färdriktning.

Äntligen. All snö och is regnade bort under helgen vi var i Värmland. Äntligen kunde jag cykla till träningen! Bara tråkigt för alla sportlovsfirare som stannat kvar i stan. Att det var sportlov märktes minsann i trafiken. Betydligt lugnare tempo och avsaknad av barn vid skolorna och på bussar och spårvagnar. Verkligen en lugn vecka.

Den nya TV:n hade några barnsjukdomar som min tekniker till man , naturligtvis löste. Själv är jag totalt ointresserad av problemlösningar , tycker att sprillans nya apparater skall fungera utan hands-on. Det ska fungera när sladden sätts i kontakten. Bl.a. var det osynkat mellan bild och ljud! En annan i min bekantskapskrets haft samma problem i två års tid! Givetvis lånade jag ut maken till att lösa hennes problem också. Gick bra och G-N nöjd! Så nöjd så vi blev trakterade med vin och ost innan kosan styrdes hem. En helt vanlig måndag-kväll!

Mojmoj/moRmoR titta här! Ja, nu hade de mycket att förevisa när vi passade på att besöka raringarna när inga sjukdomar grasserade i familjen. Det kombinerade bok- och lekrummet iordninggjord och här behöver leksakerna inte plockas undan varje kväll. Tydligen hade bröderna klagat på att de inte hade några leksaker! Kanske Lego inte räknas som leksak i deras värld – man måste ju bygga! Jag vet vad de saknar: dockor!

Raringarnas frisyrer speglar träffande nog deras personligheter. 💙😍💙

Glädjen i vår gympa-senior-grupp ökat när vi nu har två träningspass i veckan! Utöver yogan. Överlyckliga lär vi bli om och när det blir ledare även på gymmet vid torget. Förstår inte att det inte satsas mer på seniorerna. Vi blir bara fler och fler och de flesta inser vikten av att hålla igång. Gymmen som inser detta kommer att bli efterfrågade.

Det här med Turf…..Det är en drog så det gäller att sätta gränser 🤣Ha karaktär och inte bli en dygnet-runt-turfare. Numera räcker det inte med Pinkpub varje månad för maken. Turfarna i Göteborg träffas också de, i regel varje månad, över en fika på välkänt café inne i Göteborg. Ännu har inte jag gjort debut på dessa möten. Sent omsider hänger jag nog med maken, för lite nyfiken är jag allt på vem/ vilka som döljer sig bakom de olika alias som används på Turf-appen. En Turfare infångades av maken, när han passerade vårt område i jakt på zoner. Kul att ”Pumac” tackade ja till kaffe och semla för vi fick en trevlig pratstund innan han drog vidare på sin jakt. Turf-familjen är stor.

Annonser

Ommöblering

Maken köpt ny TV. Inte nödvändigt förstås. Lite tekniknörd är han allt. TV: n fått fina recensioner och när de sänkte priset på den passade han på. Lite större än den vi hade. Vilket ledde till att jag blev tvungen att möblera om några tavlor och en klocka. Hur kul är det, att hänga tavlor? Många spikhål blir det!

Oj, dessa tavlor. Väggarna räcker inte till! Vallmo-målningar. Fågel-målningar. Fototavlor från våra resor. Foton på barnen. Foton på barnbarnen. Två fina porträtt på mina döttrar gjorda av plastpärlor. Ihopknåpat av yngsta dottern. Ja, jösses!

Fick mig att tänka på Marie Kondo, aktuell på Netflix just nu. Japanskan med tips om städning och sortering hade nog rynkat på pannan åt mig. Jag vet. Jag är något av en samlare. Samlare av diverse prylar. Grisar har jag slutat med. Ja, alltså små grisar, i diverse material inköpta under resor. Vissa grisar kan jag precisera exakt var de kommer ifrån, andra inte.Jag får vara tacksam att jag inte gjorde någon stor grej av samlingen med kartotek och numrering av invånarna i stian! Två grisar, av lera, tillverkade av mina döttrar skall brännas med mig när jag lämnat detta jordeliv. Resten kan slängas. Eller skänkas bort.

Alla dessa stenar och snäckor som plockats med från resorna och framför allt från Grekland , kan jag bara inte slänga. En del är vackra bara i mina ögon. Många ganska fula men med mycket charm, som tilltalade mig just då, när jag letade vid stranden. En del lena och släta. Andra , skrovliga men med roliga former. Oftast mönstrade i olika färger. Fungerar bra att dekorera bordet med när det dukas till fest. Tål att klämmas och kännas på.

Bruna medicinflaskor har jag också vurmat för. Inte kan jag slänga dem. Eller? Kan jag nog kanske. Så småningom . Tanken har smugit sig på. Ta ett foto och sedan slänga! Måste nog värka ett tag till.

Ha, ha. Makens kepssamling.

Belöningen

Hur glad blir man inte när detta meddelande kommer som SMS:

Tack!

Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient.

Hälsningar, GeBlod

❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Nu har vi faktiskt lite vinter på Västkusten med allt vad det innebär. Snön som kom förra helgen ligger kvar och lyser upp när solen inte gör det! Men. Som vanligt ett ”Men”. Saltet som vräkts ut på gångbanorna har pga minusgrader inte smält snön utan bildar denna så tråkiga snösörja. Tung att promenera i och lite vansklig då eventuella isfläckar kan dölja sig under modden. Men för barnens skull hoppas vi att snötäcket klarar sig över sportlovet. Våra raringar kunde dessvärre inte njuta av den första snön. Vabruari tjuvstartades för deras del med misstänkt influensa. Vi hann ju inte ta influensavaccinet så vi lär avvakta ett tag tills faran med smitta är överstökad för denna gång. På förskolan härjar både influensa och vinterkräksjukan 😱.

Storebror, han har tappat sin första tand! Tappat, nja, snarare svalt den. 🤣

Skall han vinterbada? Vid Turfzonen: ”Basarzone” vid Kungstorget.

Mindre lyckad dag

Förra veckan hade jag gatflickorna på mat och prat hos mig. Började inte bra. Efterrättskakan med ingredienser som krossad Daim, Nutella i både deg och glasyr, päron och pistagenötter lät som en lyckad kombo. Men ack, så torr och stabbig den blev. Inget recept som går till samlingarna. Slängde faktiskt resterande bit. Laxpuddingen blev ganska okey trots att jag först glömde spenaten och fick försöka blanda in den så gott det gick, plus att jag upptäckte att det skulle varit både dill och gräslök i anrättningen. Det serverades vid sidan om istället. Snälla gäster som tyckte att det inte spelade någon större roll.

Inte nog med mitt debacle med maten så hände det något konstigt med mitt vänstra knä. Utan någon anledning alls, kunde jag helt plötsligt inte böja knäet utan smärta. Aldrig råkat ut för något dylikt. Fick halta mig fram under kvällen, med svårigheter att över huvudtaget lägga någon belastning på benet. Nåväl, vårdcentralen och sjukgymnasten kunde jag kontakta dagen efter. Fast först lite egenvård i form av smärtstillande tablett och salva över knäet. Bomber och granater! Efter några timmar skedde miraklet. Jag kunde böja knäet och smärtan borta. Kändes faktiskt såpass bra att jag chansade på träning två dagar efter den konstiga upplevelsen. Inte minsta känning! Knepigt. Oerhört tacksamt ändå att det löstes så snabbt!

Temperaturen åker berg- och dalbana för närvarande. Stora differenser mellan dag och natt men även varannandags hoppande mellan plus och minus. Halt väglag alltsom oftast. Hur många morgnar har det inte varit klart? För att mestadels mulna alltmer under dagen. Snö och regn i lika delar. Värst är väl det underkylda regnet som på nolltid ordnar ishalka. Cykelturerna har blivit få…..Soluppgång vid busskuren.

En lyckad dag däremot: Kalas! På fyraåringens (4😉) födelsedag firades även sexåringen med presenter. WOW! Dagen till ära hade lillebror på sig både katt-tröja som katt-tights. Hittats på avdelningen för flick-kläder! Jo. Fortfarande är det stora skillnader på pojk- och flick-kläder. 😏🤔

Det kittlade rejält i storebrors fingrar för att genast få börja bygga Lego-presenten. Han erbjöd även lillebror en hjälpande hand vid behov. För som han noterade på paketen var rekommendationen 6-12 år!😍

Påverkad

Kom och köp konserverad gröt! Konsumera. Konsumera mera. Nej, förresten konsumera mindre. För miljöns skull. Konsumera hållbart. Ät mindre kött. Mera grönt. Det är ingen ände på all reklam och nya förhållningssätt som sköljer över oss från alla håll och kanter. Att reklamen idag har ändrat karaktär och smugit sig in i alla medier har väl inte undgått någon. Facebook har helt tappat sin charm. Blir så trött på alla delade inslag. På alla kedjebrev om än det ena än det andra. Må så vara att det är till behjärtansvärda ändamål. Som det här med insamlingar till hjälporganisationer istället för presenter på bemärkelsedagar, för att nämna något.

Nu har även Instagram sedan en tid drabbats av reklam i flödet. Reklam som riktas till mig utefter vilka sidor besökt. Alla dessa cookies😱. Hjälper inte ett dugg att jag väljer ”Dölj annons / Inte relevant”, de fortsätter komma. Håhåjaja. Så där……nu har jag gnällt av mig. För tillfället 😉

En sak som förbryllar är prenumeranter till s.k. influencers. Förbryllad över att så många ungdomar (ja, mest unga) är så osäkra på sig själva och sina val här i livet. Vilken tur att jag passerat bäst-före-datum och tror mig vara opåverkad. Tro det? Nej, visst händer det något i min hjärna också, gissar jag.

En sak som börjat bli allt viktigare för mig är alla produkter som används och som påverkar vårt största organ huden. Nu testar jag hemma-tillverkad egen deodorant av cocosolja, bikarbonat och Maizenamjöl (hade inte potatismjöl) och med en svag doft av lavendel. Den blev lite grynig i konsistensen. Skall nog pröva med lite mindre bikarbonat nästa gång. Fungerar den? Hittills ganska hyfsat. Har blivit väldigt len i armhålorna tack vare peeling-effekten.

Foto:Apoteket.se

Om jag skulle ge mig på att vara influencer? Har investerat i en s.k. hållningsväst att bäras 1-3 timmar/dag. En enkel anordning med remmar som ser till att skulderbladen och axlarna hålls på plats. Känns bra för min inklämning i vänster axel och anar att den eventuellt haft en liten roll i att det verkat bli lite lättare med armrörelser över huvudet. Den har i varje fall fått mig mer medveten om att räta upp axlarna även när jag inte bär den. T.o.m. när jag cyklar, har jag blivit mer uppmärksam på axlarnas läge. Det var bara ett problem med västen 🤔. För mig med impingement, var det svårt att nå änden på kardborrebandet för att spänna åt för en bekväm ställning. Såklart löste jag det genom att förlänga bandet med vanlig kantband. 👍😀

Ny termin och tyvärr mindre träningspass på gymmen. Ledare efter ledare slutar för resor, kurser och längre utbildningar. Kul för dem – men det innebär allt mindre pass att slåss om. För så har det blivit. Passen blir fullbokade så snart de släpps. Jag hade lite tur i fredags då jag kom med från köplats nummet sex. Målgruppen ”Seniorer” borde vara en målgrupp som prioriteras eftersom den stadigt ökar. Alltfler pensionärer inser vikten av att hålla sig i trim både fysiskt och psykiskt. Den sociala biten med kaffe och brödbit efter avverkat pass är en trevlig avslutning efter väl? förrättat värv. Problemet med oss panschisar är att vi vill ha passen på förmiddagarna. Inte alltför tidigt. Start runt 10-snåret helst.

Ett litet kort födelsedagsbesök i fredags för en nybliven sexåring. Stora kalaset blir när lillebror fyller tre år på söndag. Förlåt! Fyra var det visst 😉💙

Lite skryt. Gjorde min 47:e tappning av blod i förra veckan.

Cykeltjôt

Vilka ljuvliga vindstilla soliga dagar detta året inletts med. Ja, inte varje dag förstås. Tillräckligt ändå för att den där härliga ”må-bra-känslan” skall infinna sig i själen. Speciellt när man får vistas ute i naturen, nära havet och bara njuta av livet. I stunden. En solig, lycklig dag i januari

Nu kan jag återigen använda min elcykel. Tur det! För efter tre dagars tragglande på min gamla cykel fick jag skavsår i grenen. Inte kul. Konstigt egentligen. För jag har inte varit helt tillfreds med den lite bredare sadeln på elcykeln och faktiskt funderat på att skifta från den gamla cykeln. Nu lär jag inte göra det i varje fall 😉.

Punkan åtgärdad! 🙏 Det blev inget skifte av däck – utan det blev istället den nya slangen och det nya däcket som krängdes på bakhjulet till min elcykel. Min hjältinna till dotter löste detta trots lite problem längs vägen. Jag kände direkt att detta är något jag inte kommer att klara själv. Får nog även i fortsättningen anlita familjemedlemmar eller verkstäder. Det är bara att inse sina begränsningar. Hjältinnan

Dessvärre sträcker sig mina (o)kunskaper även till byte av bildäck. För det första skulle jag aldrig lita på att domkraften placerats rätt och stabilt. Därefter problemet med att få loss bultarna som i regel lär sitta som berget. Som jag brukar säga: den dagen, den sorgen…..

Har återigen drabbats av impingement. Denna gång endast vänster arm. Alltså svårigheter att lyfta armen. ”Orsaken till impingement brukar vara överbelastning eller åldersförändringar. Ibland är det en kombination av både överbelastning och åldersförändringar” enl. 1177.se. Så nu är det bara att vara ihärdig med träningsprogrammet jag fick förra gången det begav sig.

Årets första Pinkpub har avverkats. Vi var inte många. Som mest nio personer. Många befinner sig på resande fot. Till vår glädje kunde vi konstatera att åtminstone damtoaletten fräschats upp rejält. Blir nog inget byte av lokal för oss resglada. Maken och några andra tappra gjort nedslag i andra tänkbara alternativ till Rosa Bussarnas månatliga möten men inte hittat någon pub som kan ta över. Det viktigaste för oss är att kunna boka bord och det låter sig inte göras på så många ställen. Varför gå över ån?

Maken åter från Colombia. Ganska nöjd med resan trots att tandläkarbesök väntar i veckan. Framtanden behöver åtgärdas på ett eller annat sätt .

Åh, nej!

Det som inte fick hända när maken är ute och reser, hände såklart. Punka på bakhjulet! Inte konstigt alls med tanke på all vass flis som spridits ut. Veckan innan sin resa hade maken oturen att få två punkteringar på sitt bakhjul och investerade därför i ett nytt kraftigare däck, i hopp om att i framtiden slippa leda cykeln hem. Han hade vissa farhågor om att även jag skulle råka ut för samma sak. Det är ju (tyvärr) så, att jag tillhör (förhoppningsvis) den sista generationen av kvinnor som inte fixar en punka själv. Jag har varit bortskämd med en man som skött den detaljen åt mig. Ett tag var det väldigt frekventa lagningar på min gamla cykel, så då bestämde jag mig för att byta till kevlardäck (mycket kraftigt gummidäck) på en cykelverkstad. Det visade sig vara ett genidrag. Peppar, peppar. Inga punkor därefter.

Jaha ja. Vad göra nu då? Första tanken var att be svärsonen hjälpa mig. Ingen dum idé alls egentligen, men den fick jag släppa när han samma dag olyckligtvis råkade ”såga” sig i ett finger såpass illa att det krävdes besök på sjukhus. Aj, aj, aj. Kanske en liten fingervisning om att ta det lite lugnt i julhelgen och låta det nya husets projekt vila några dagar.

Alternativ två var att fråga händiga dottern A som är bevandrad i denna konst. Nu var det ingen lagning jag efterfrågade utan byte av däck och innerslang. För naturligtvis investerade även jag i ett kraftigare däck. Helt plötsligt dök tanken upp om att helt enkelt skifta däck. Ja, alltså ta bakdäcket -kevlardäcket – från min gamla cykel och montera det på elcykeln. Om storleken är den rätta förstås! Jodå, hon kan tänka sig att hjälpa mor sin.

( Finns andra alternativ : att hoppas på att cykelverkstaden närmast oss är öppen efter nyårshelgen eller helt enkelt använda min gamla cykel!)

Nu när cykeln oförhappandes fått julledigt har jag ägnat mig åt promenader istället. Farliga promenader. På isgator. Blev rejält överraskad över vissa skuggiga partier där flisen inte gjorde någon helst nytta. Det blev mycket traskande vid sidan om trottoarerna. På gräsmattor. Vid en uppförsbacke fick jag agera scout för att hjälpa till med att dra upp en barnvagn. Där hade vi tur, för det fanns ledstänger att hålla sig i. Puuh! Jag klarade mig utan att dråsa i backen en endaste gång😅.En frusen groda.

Dagen efter var det jag som plockade fram mina broddar! Men. Då gick jag en annan runda där det var betydligt bättre underlag. Bättre att vara ordentligt rustad och kunna skala av sig sina skydd än vara utan.

WOW! Med riktigt stora bokstäver. Raringarnas förtjusning över varenda julklapp blev till ett enda stort WOW. Det rådde inget tvivel om att varenda present uppskattades. Men den där tomten – han var allt bra läskig – tyckte lillebror som försökte gömma sig under ett bord. Storebror fick agera mellanhand. Farfar gjorde en fin insats som paketutdelare. Maken deltog via Viber för att önska oss alla en God Jul. Samtidigt kunde han visa upp ett nytt ”grin”. Tänk vad en liten lossnad flis på en framtand kan förändra utseendet! Undrar om han vågar sig på en lagning i Colombia eller står ut med att vänta till nästa år. Tomten kommer!

Lite vågar man nog kika….

På Annandagen försökte jag förmedla mina kunskaper i att göra fotoböcker. G-N var eleven. Efter frågestunden bar det iväg för en bit mat på en restaurang/ölhall i närheten. Jag trodde faktiskt att det skulle vara svårt att hitta restauranger som hade öppet under juldagarna. Tur jag hade fel. Ugnsbakad fläsksida. Mums! Kommer inte ihåg när jag senast åt detta.

Min färd till Värmland startade i strålande väder med flera plusgrader och avslutades med underkylt regn och några minusgrader i Storfors. Upptäckte vid tågbyte i Karlstad att ishalka rådde. Så nöjd jag blev över mitt tilltag att i sista stund slänga ned mina broddar i ryggsäcken. Tio poäng, på det! Även tio poäng på att jag valde tåget istället för att ta bilen. Just pga risken för halka.

Besök hos föräldrarna kring jul betyder att pappa och jag frossar i dopp-i-gryta till frukost! Det är något att längta efter! Något jag däremot inte kan förlika mig med är lutfisken. Tror faktiskt att det är det enda i matväg jag ratar. Annars är jag allätare. Minns såväl när äldsta dottern föddes på självaste juldagen för 39 år sedan och vi nyblivna mammor serverades lutfisk en dag. Ingen hade uppgett minus på lutfisk vilket innebar att samtliga portioner lutfisk förblev orörda. Personalen skyndade sig att koka nyponsoppa och servera extra mackor, så att småttingarna inte skulle bli lidande. Det var då det! Den tiden då mammorna fick stanna minst fyra dagar på kvinnokliniken för att återhämta sig efter sina förlossningar.

Pappas födelsedag på ”menlösa barnens dag” (som det hette innan) , firades lugnt och stilla. Blir man 93 år har bekantskapskretsen minskat av naturliga skäl. Krämporna blir fler vartefter åren går, men än strävar mina föräldrar på med eget boende. Lite hjälper har dock smugit sig in. Tack och lov! Matleveranser från vårdhemmet intill underlättar en hel del och även städningen har de vågat släppa till främmande personer. Min storebror som bor ett stenkast bort har i stort sett daglig tillsyn och agerar ”privat Färdtjänst” vid behov. Pappa har ansökt om en permobil för att kunna ta sig till affären själv utan att behöva besvära. Har han klarat sig hitintills så vill han om möjligt fortsätta göra det! Parentes: han prövade elcykel med lastkärra, men det var svårstyrt lindrigt sagt. Han hamnade i buskarna vid första försöket🙃😂. Lyckligtvis utan att skada sig! En erfarenhet rikare. Två bilder från min Turf-promenad i Storfors.

Onödigt

Skidskytte är en sport som gör sig bra som TV-underhållning. Speciellt stafetter. Så spännande och extra kul att det gick så bra för de svenska lagen. När man minst förväntar sig stordåd, ja då händer det! Härligt med alla nya unga tävlande som stormar fram i skidspåren. Utöver skidskyttarna kan man glädjas över att det går så bra för de svenska damerna/flickorna i längdskidspåren. Mycket TV-tittande har det blivit. Speciellt som vädret inte lockar.

❄️❄️Detta tunna lager av snö som kommit ihop med temperaturväxlingar bådar inte gott för oss trafikanter. Dessutom vet man ju med 99% säkerhet att detta blir till slask lagom till jul. Åtminstone här på Västkusten. Slöseri med snöflingor tycker jag.

Lite surt var det allt, att inte kunna cykla till träningen i måndags pga snöpudret. Vis av två fallincidenter tidigare under höstens vanskliga underlag tog jag det säkra före det osäkra och åkte kommunalt till träningen. Men på hemvägen valde jag att kliva av spårvagnen en bit från min ordinarie avstigningshållplats för en något längre promenad. Nu när jag inte kunde cykla så upptäckte jag hur mycket jag saknade detta med att få trampa mig fram i staden. Inga tider att passa. Stanna där jag vill. Göra små avstickare. Fotostopp lite här och där. Sanningen är den att jag nog inte vistats så mycket utomhus om jag inte skaffat mig en elcykel. Mitt absolut bästa inköp på flera år. Jag är helsåld. Helt seriöst. Se’n får man inte glömma att Turfandet bidragit till att det blir lite längre sträckor när vädret tillåter. Våga testa Turf!

Både maken och jag blev glatt överraskade när vi testade att ta våra foton i Trafikverkets lokal inför förnyelse av våra körkort. Foto och namnteckning godkändes, sparades och skickades elektroniskt. Direkt. Så enkelt. Lika smidigt som proceduren med nya pass.

Oskyddade

Lärdom från detta år. Se till att ta influensavaccinet så snart det erbjuds. Vår vårdcentral hade slut på vaccinet och hänvisade till andra vaccinationscentraler i stan. Som om vi orkar jaga runt! Får vi influensan så får vi den. Den dagen – den sorgen. Inget att hänga upp sig på. Eller älta. Eller anklaga någon myndighet som inte varit medveten om efterfrågan. För som det stod att läsa i tidningen häromdagen, får de personer som är negativa och ältande något kortare levnadstid. Tro det!

Glädjande nog blev november inte alls så grå som jag målat upp i mitt inre. Riktigt många klara, krispiga , kalla höstdagar med underbart blå himmel har vi fått uppleva. Inte bara grått. Och vått. Snarare blev vi lite överraskade att det var såpass kyligt under en hel vecka att t.o.m. vinterkängorna fick letas fram

Advent har precis gjort entré i vintermörkret. Lampor i fönstren bytts ut till adventsljusstakar och adventsstjärnor. Nu har även mitt MÅSTE och mitt nuförtiden enda kvarvarande julstök klarats av – baket av saffrans-skorpor. Glögg och pepparkakor inhandlade så nu väntar vi väl bara på snön. Eller??

Dagarna försvinner i ett huj. Snart har vi vintersolståndet här – till stor lycka för somliga som har nedräkning. Maken, han har beställt en resa till Colombia över jul och nyår. Jag nöjer mig med en kortare tur till Värmland.

Årets sista symöte gick av stapeln hos grannen tvärsöver gatan. Som vanligt var det god mat och trevlig samvaro. En nyhet introducerades. Julklappsspelet. Lär bli tradition framöver. Nästa års sammankomster inleds hemma hos mig. Jag har redan börjat fundera över menyn. Efterrätten redan spikad. Tror jag.

Morgonstund har guld i mund. Vacker soluppgång på min cykeltur till träningen.

.

Nu är det halt.

Nödvändigt ont. Tandläkarbesök. Denna gång skulle tandrötterna röntgas. Ingen kul historia. Varför är det så stora och otympliga attiraljer som stoppas in i munnen? Utprövat på män med stora ”käftar”? Klarade inte av alla tandrötter pga kräkreflexer. Undrar också över nyttan av detta. Räcker inte den vanliga röntgen undrar vän av ordning. Jag har ju inte haft några större problem med tänderna förutom några tandhalsar. Så var det nu också. Inga hål, men en tandhals som behöver ny förstärkning.

Så dum jag kände mig när jag drösade i gatan på min väg till träningen i tisdags. Visst hade jag känt att det var halt både fläckvis och bitvis men trodde nog att det skulle gå bra om jag bara tog det väääldigt lugnt. Tji fick jag. I en vänstersväng bara gled cykeln utan någon chans för mig att parera. Vilken tur man är kvinna med extra vadderingar. Landade på vänster höft och kunde tack och lov obehindrat ta mig upp för att snabbt konstatera att inget verkade vara brutet. Ledde cykeln över värsta frostbelagda ytorna innan jag vågade mig på att trampa igen. Det blev inga fler incidenter. Jag var förståndig nog att kliva av cykeln där det såg misstänkt halkigt ut.

Upptäckte vid stretchingen att jag hade en rejäl bula under höger knä. Inga smärtor.

På kvällen kändes det som om vänster överarm också fick sig en smäll. Blåmärken ???? Nej. Konstigt nog. Inte bara barnbarn som är imponerade av lyftanordningar.

Tisdagkväll var jag hemma hos en en kompis där produkter från Moyana Corigan presenterades. Aldrig hört talas om detta företag förr. Ett litet företag i Mölndal som gör hudvård utan en massa ”gifter”. Jag har på senare år blivit allt mer noggrann vid val av diverse hudvårdsprodukter. Faktum är att doftfri kokosolja har blivit mitt ”number one”. Billigt. Bara naturlig olja. Inga tillsatser.

Deodoranter. Här har jag skippat allt vad aluminium, alkohol och diverse misstänkta cancerframkallande tillsatser heter. Just nu har jag en saltdeo som fungerar bra. Finns recept på nätet på deo som man lätt fixar till med ingredienser man i regel har hemma. (Kokosolja, bikarbonat och potatismjöl). Kommer att testa detta när min deo är slut. För vem vill täppa till porerna med vanliga deodoranter eller fresta på lymfkörtlarna i armhålan när det finns alternativ.

Hur som haver kan det vara skönt att lyxa till det ibland, så jag slog till på en body lotion och en ansiktslotion. Inte så dyrt med tanke på hantverket. Skall bli intressant att utvärdera produkterna.

Vi hade raringarna hos oss i onsdags och torsdags. Med övernattning. Härligt som vanligt. En kort tur till Porsche Center där de hade fullt sjå att räkna alla bilarna. Tror det var 13 cabar och 45 ”vanliga” bilar. Vanliga och vanliga. Hu! Man häpnar över prislapparna. Vid nästa besök hos oss har det beställts ett besök i en Mini Cooper-affär!

På träningen i fredags blev jag lite varm om hjärtat när två deltagare undrade var jag hållit hus. De hade noterat att jag inte varit på detta pass under flera veckor. Känns bra med denna sociala kontroll.

Seniorpassen är oftast fullbokade så fort de släpps för bokning. Så innan passet i fredags startade, stod 95% av pensionärerna beredda med sina mobiler för att boka in sig till nästa veckas fredagspass. 🤣🤣

En välbehövlig rensning i vår hallbänk med diverse väskor, ryggsäckar och påsar. Tror jag lämnade mer än 10 väskar till Emmaus. Vinsten för min del blev att jag hittade min färganalys-karta som varit försvunnen ett antal år.