Nu är det halt.

Nödvändigt ont. Tandläkarbesök. Denna gång skulle tandrötterna röntgas. Ingen kul historia. Varför är det så stora och otympliga attiraljer som stoppas in i munnen? Utprövat på män med stora ”käftar”? Klarade inte av alla tandrötter pga kräkreflexer. Undrar också över nyttan av detta. Räcker inte den vanliga röntgen undrar vän av ordning. Jag har ju inte haft några större problem med tänderna förutom några tandhalsar. Så var det nu också. Inga hål, men en tandhals som behöver ny förstärkning.

Så dum jag kände mig när jag drösade i gatan på min väg till träningen i tisdags. Visst hade jag känt att det var halt både fläckvis och bitvis men trodde nog att det skulle gå bra om jag bara tog det väääldigt lugnt. Tji fick jag. I en vänstersväng bara gled cykeln utan någon chans för mig att parera. Vilken tur man är kvinna med extra vadderingar. Landade på vänster höft och kunde tack och lov obehindrat ta mig upp för att snabbt konstatera att inget verkade vara brutet. Ledde cykeln över värsta frostbelagda ytorna innan jag vågade mig på att trampa igen. Det blev inga fler incidenter. Jag var förståndig nog att kliva av cykeln där det såg misstänkt halkigt ut.

Upptäckte vid stretchingen att jag hade en rejäl bula under höger knä. Inga smärtor.

På kvällen kändes det som om vänster överarm också fick sig en smäll. Blåmärken ???? Nej. Konstigt nog. Inte bara barnbarn som är imponerade av lyftanordningar.

Tisdagkväll var jag hemma hos en en kompis där produkter från Moyana Corigan presenterades. Aldrig hört talas om detta företag förr. Ett litet företag i Mölndal som gör hudvård utan en massa ”gifter”. Jag har på senare år blivit allt mer noggrann vid val av diverse hudvårdsprodukter. Faktum är att doftfri kokosolja har blivit mitt ”number one”. Billigt. Bara naturlig olja. Inga tillsatser.

Deodoranter. Här har jag skippat allt vad aluminium, alkohol och diverse misstänkta cancerframkallande tillsatser heter. Just nu har jag en saltdeo som fungerar bra. Finns recept på nätet på deo som man lätt fixar till med ingredienser man i regel har hemma. (Kokosolja, bikarbonat och potatismjöl). Kommer att testa detta när min deo är slut. För vem vill täppa till porerna med vanliga deodoranter eller fresta på lymfkörtlarna i armhålan när det finns alternativ.

Hur som haver kan det vara skönt att lyxa till det ibland, så jag slog till på en body lotion och en ansiktslotion. Inte så dyrt med tanke på hantverket. Skall bli intressant att utvärdera produkterna.

Vi hade raringarna hos oss i onsdags och torsdags. Med övernattning. Härligt som vanligt. En kort tur till Porsche Center där de hade fullt sjå att räkna alla bilarna. Tror det var 13 cabar och 45 ”vanliga” bilar. Vanliga och vanliga. Hu! Man häpnar över prislapparna. Vid nästa besök hos oss har det beställts ett besök i en Mini Cooper-affär!

På träningen i fredags blev jag lite varm om hjärtat när två deltagare undrade var jag hållit hus. De hade noterat att jag inte varit på detta pass under flera veckor. Känns bra med denna sociala kontroll.

Seniorpassen är oftast fullbokade så fort de släpps för bokning. Så innan passet i fredags startade, stod 95% av pensionärerna beredda med sina mobiler för att boka in sig till nästa veckas fredagspass. 🤣🤣

En välbehövlig rensning i vår hallbänk med diverse väskor, ryggsäckar och påsar. Tror jag lämnade mer än 10 väskar till Emmaus. Vinsten för min del blev att jag hittade min färganalys-karta som varit försvunnen ett antal år.

Nu är det mörkt!

Så bra att det kommit direktiv om vilken sida man skall gå respektive cykla, när det är gemensam bana. Gå på vänster sida och cykla på höger sida. Bra. Men fungerar det? Knappast ! Det gäller att ta det lugnt vid möte. Eller framför allt när gångtrafikanter skall passeras. Ofta går de mitt i banan. Hör inte när jag nyttjar min ringklocka. 90% av ungdomarna går i sin egen bubbla med musik eller annat i öronen. De något äldre gångtrafikanterna har av naturliga orsaker något sämre hörsel och behöver uppmärksammas i god tid om att en cyklist är på väg att passera. Hundägarna är i regel de trevligaste och tackar oftast för ”plinget”.

Nu när höstmörkret är över oss är det tyvärr svårt att upptäcka sina medtrafikanter. Hur många cyklister struntar i lyse och reflexer? För att inte tala om gångtrafikanterna! Nu när kommunerna sparar på sina elkostnader genom att försämra gatubelysningen är det än mer viktigt att se till att man syns i trafiken. Det lär finnas lite mer än bara vanliga dinglande reflexer.En bloggvän tipsat om att det finns reflekterande material i kläder. Även för vuxna. Nu är man kommen till mogen ålder då imagen inte är det viktigaste ! Jag drar mig inte för att klä mig i sådant jag förr tyckte var lite töntigt. IKEA har billiga reflexvästar. Clas Ohlson och Kjell & Company har bra utbud på diverse hand-,cykel- och huvudlampor som lyser upp den mörka asfalten mer än ordinarie cykellampa. Behövs sannerligen lite extra upplysning för att om möjligt undvika diverse gropar och hinder på vägen.

Nu lunkar vardagen på som vanligt med träning och cykelturer. Dock ett välkommet avbrott med barnbarnens besök under torsdagen. Vädret tillät ett besök på en favorit-lekpark i närheten. Där konstaterade J att en träbro saknades i ” inte-nudda-marken”-slingan! En karusell var trasig och till raringarnas glädje fick de beskåda när den hissades upp på en lastbil för att lagas på annan ort. Spännande med maskiner av allehanda slag.

Favoritleksaken – med släp!

Just nu pågår räkning av antalet MiniCoopers. De var redan uppe i 66, (som du mormor!) och med 5 under dagen ”sedda” bilar fylls det på ganska raskt. Annars är favoritbilarna för tillfället Porsche och Cab-racerbilar. Pojkar! Kom inte med några dockor! Gosedjur däremot går bra och är väldigt viktiga när det packas för övernattning hos oss eller fajmoj/fajfaj eller hos kusinerna. En planerad övernattning hos oss ingår nästa vecka – kul!

Värmlandsbesök i helgen. Som vanligt lugnt. Vid hemfärd dags för säsongens första ”skrap”.

Tråkmånad

Hemma igen och det känns bra.

Men. Men. Men. +2,3 kg på två veckor😱. Skyller på alla kolhydrater! Nu är det slut på sötsaker på ett bra tag.

Förkylningen som var på gång lyckades jag hejda med min ingefärashot i kombo med Echinagard.

Uppackningen av resväskan tog några dagar i anspråk. Inte lika kul som det omvända. Funderade lite över vad som inte kommit till användning. Snorkelsetet förstås, men det berodde ju på vädret. T-shirten jag skulle haft under snorklingen. En klänning, ett linne och en svart RosaBuss-tröja. Det var allt! Bra jobbat om jag får säga det själv. Tre uttjänta t-tröjor och mina gamla gympadojor lämnade/slängde jag på ön. I papperskorgen! Annars kommer personalen utspringandes i tron om att man glömt. Lärde jag mig i Kambodja.

Köpte jag något då? Jo! En förpackning kanel och kombon Aloe Verakräm+Sandelolja. Införskaffades under vårt besök i kryddträdgården. Sistnämnda lär vara bra för mörka ringar under ögonen. Och celluliter!🤣🤣

November tillhör definitivt inte till något jag längtar till. Detta mörker. Blåsten. Regnet. Diset. Som gjord för att resa till varmare länder. Fast då bör man tänka på miljön och undvika flyg. Håhåjaja. Inte lätt att leva idag. Alltid ha dåligt samvete för något.

Men vad händer? Strålande höstväder. Svag vind och sol som nästan värmde. Passade till och med att hänga tvätt på tork. Visserligen blev den inte helt torr, men härligt ”luftad”.

Reklam

Såklart har det blivit Turf-rundor på cykel. En helt magisk tur till Styrsö och Donsö får läggas till en av årets höjdpunkter. Trots vädret. Gråmulet med endast lite vind. Men denna sällsynta tystnad! Bara en fågels läte förgyllde tillvaron. Ett sällsynt lugn infann sig när jag insåg att absolut inget stadsbrus hördes. Verkligen en lisa för kropp och själ. Inte ens någon flakmoppe störde. Faktum är att dessa ö-mopeder verkar ha bytts ut till golfbilar ( typ). Som drivs med el?? För tyst var det.

Vår södra skärgård

Styrsö

Idylliska Halsvik

Ännu mera Halsvik

Kommer säkerligen att bli fler turer till vår skärgårdsidyll. Vi har ju bara susat förbi de andra öarna i södra skärgården i vår färd mot Vrångö. De är värda åtminstone varsin visit. Asperö t.ex. har jag aldrig satt min fot på. Varför inte passa på att förlägga en söndagspromenad här under lågsäsong och spana efter potentiella stränder/klippor inför sommarsäsongen. Intentioner finns. Beror lite, lite grann på väderleken.

Dåligt samvete? Lite. Vi kunde inte vara behjälpliga när äldsta dotterns familj flyttade till ett hus som har precis allt i deras tycke. Vi befann oss på Sri Lanka och gick miste 😉om hela flyttkarusellen. Vad gör man istället? Det blev ”flyttmat” under söndagen. Yngsta dottern som förvarar sina bildäck hos syrran, var också där för att skifta däck. Fast nu blev det inget byte eftersom regnet öste ner. Hur kul är det då? Vädret verkar ju bestå med plusgrader och då är det ingen större brådska med vinterdäck. Eller?

Tisdagens solnedgång

Sri Lanka

Dag 17 Måndag 5/11

Sri Lanka, flyg till Sverige

Hemresan startade igår – 23:00 från hotellet.

Det värsta med resorna är de långa tiderna man tillbringar på flygplatserna. Köer för incheckning, köer för säkerhetskontroll, väntan på ombordstigning, väntan på planet innan alla funnit sina platser, väntan på mat och dryck, köer till toan osv. Sedan upprepning av allt när man är tvungen att byta flygplan. Håhåjaja!

Svårt att sova förstås. Jag hade oturen att hamna på en plats där det var iskallt. Hjälpte inte att vrida på fläkten. Förkylning väntar säkert….

Sri Lanka har varit en positiv upplevelse. Först och främst för maten och hygienen. Tror faktiskt att ingen i gruppen haft problem med magen. Maten har varit god, lagom kryddad och varierad. Efterrätterna har varit rena rama sockerbomberna. Uuurk. Bästa maten fick vi i tältlägret! Vår seafood på Pinkpartyt gick inte av för hackor den heller!

För det andra är naturen helt fantastisk. Grönt överallt! Jag hade nog förväntat mig någon liten ”öken” någonstans.

För det tredje blev det en härlig kombo av medresenärer.

Sitter just nu och väntar på sista benet hem. Arlanda . Grått, disigt och ruggigt. Vår rutt inritad om man tittar noga

Sri Lanka

Dag 16 Söndag 4/11

Sista dagen.

God Morgon! Solen strålar!

ALLA får behålla sina rum hela dagen. Ända till 23:00 då vi lotsas till flygplatsen.

Dementi igen! Det är INTE lågsäsong här på västra sidan av ön. Det är nu säsongen börjar. Hotellets strand-skötare som jobbat i 35 år med att serva gäster med madrasser och handdukar, berättade detta för oss. Vi har bara haft otur.

Samtidigt tycker jag att vi haft vädergudarna med oss när vi haft våra aktiviteter utomhus. Som vid cyklingen exempelvis och bestigningen av Sigiriya. Det som är tråkigast är att just snorklingen som vi sett fram emot, ställdes in pga blåst och regn.

Sol och bad på schemat. Vädret faktiskt med oss även denna dag. Vi började med havet och beskådade livet på stranden. Fiskare som rodde ut nät och drog in det medelst handkraft. Familjer som badade både länge och väl. Försäljare som försökte kränga allehanda. Spel och lek med och utan hundar. Skillnad på luft- och vattentemperatur minimal. Absolut ingen avkylningseffekt.

Så efter någon timme drog vi oss till poolen. Svalare. Dessutom kunde vi tillbringa längre tid i vattnet. Inga vågor att passa på!

På eftermiddagen tog vi två Vans till Galle Face Hotel för Afternoon Tea. Maken hade läst om detta förträffliga ställe och det lät ju bra. Faktum är att han sålde in idén till ytterligare. 10 personer i gruppen.

Tre våningar med godsaker

Denna gång orkade vi inte med ett tabberas!

Kråkvakten med sitt vapen – en slangbella. Det räckte med att han siktade mot fåglarna, så flög de sin kos. Sant!

Vid solnedgång halades flaggan till gnälliga toner från en säckpipa.Solen på väg nerKranar 💚

Sri Lanka

Dag 15 Lördag 3/11

Knappt jag kan tro det! Tågen till trots har jag sovit riktigt gott.Vad kan det vara i påsarna om inte lördagsgodis?

Äntligen hade vi sol i flera timmar. Mycket bad och häng med övriga i gruppen. Semester med andra ord.Fin lite ödla ca 5 cm kort.

Usch . Världens åskväder drog in under eftermiddagen. Vilket muller! Störtregn! Maken hade strax innan ovädret brakade loss, gett sig ut på stan! Han kom helskinnad tillbaka men fick gå i ankelhögt vatten när brunnarna inte kunde ta emot allt regn under kort tid.

Avskedsmiddag. Ikväll blev det seafood för mig. Mer än gott!

Maken blev den lycklige vinnaren av presentkortet på 1000 SEK!

Sedan häng i hotellets lobby-bar innan det blev nattinatti.

Sri Lanka

Dag 14 Fredag 2/11

Kandy, buss till Mount Lavinia

Näst sista packningen avklarad. Det mesta är fuktigt och smutsigt vid detta laget. Nu kan jag ödsla med de få rena kläder som finns. Visserligen är de inte så fräscha längre. Men rena!

Apropå kläder så är jag lite förvånad över att det är västerländskt stuk som gäller till 80% på denna ö. Detta gäller städerna. På landet är det betydligt fler som bär de inhemska dräkterna. 40%?? Oftast kvinnorna.

Herrarnas skomode kan liknas vid s.k. myggjagare. Putsat och spetsigt skall det vara. Sneakers inte slagit igenom. Än. Är väl bara en tidsfråga.

De stora reklamskyltarna har glädjande nog mestadels inhemska modeller på sina bilder. Kvinnorna är otroligt vackra. Även de vi möter i verkliga livet. Speciellt när de bär de traditionella kläderna.

Bussresan idag var på 18 mil och beräknades ta 6-7 timmar!! Enl. Maps-kartan skulle färden ta 1 tim och 49 min. Vad Maps inte vet är att maxfarten är knappa 50 km/tim. Var det kurvigt igår , så var det minst lika mycket kurvor idag. Raksträckorna var inte många meter. På sin höjd 100 meter! Dessutom alla dessa trehjulingar ( eller Tuc-Tucs) 😱😱. 🤣🤣Tiden helt fel! Tog 6 timmar !

Landskapet var som tidigare väldigt varierande. Fina vidsträckta vyer när vi körde på högre höjder. Tebuskarna blev allt färre och färre. I dalarna iordninggjordes risfält med handkraft. Byarna och städerna låg tätare ju närmare kusten vi kom. Tsunamin slog till hårt på denna kustremsa. Mer än 50000 människor omkom och husen mellan järnvägen och stranden förstördes. Solen skenHär var det kalas !Typisk gruva där ädelstenar plockas upp.

Bussfärden tog sex timmar! Adjö till chauffören och hjälpredan som skulle hem till Colombo.

Vi fick våra rum ganska snabbt. Det bästa är att vi får behålla ALLA rum tills vi beger oss till flygplatsen. Men. Stort men. Jag med näsa känslig för bl.a.mögel fick en vägg av mögeldoft emot mig när jag öppnade dörren till vårt rum. Inte underligt alls i detta klimat. Maken inte alls lika känslig. Nosade i två andra rum som om möjligt hade en bitskare mögeldoft.

G-N och jag utsågs till ”mögelhundar” för att lukta på alternativa rum. Bingo! Alla tre rum vi besökte fick godkänt av oss. Det blev till att byta rum. Förståndigt nog hade vi inte packat upp någonting. Det var faktiskt så, att till och med maken kunde medge att det var skillnad på luft.Utan mögeldoft!

Efter kaffe och snacks blev det stranden förstås. Med livet som insats. För så här (tokigt) är det. Vårt hotell har en pool ut mot havet. Låter bra. Men dubbelspårig järnväg passerar precis intill. För att komma till stranden måste spåren korsas. Antingen via en bro över spåren. Eller helt oövervakat. Tågen gick tätt när vi kom. Av någon underlig anledning så tutas det i anslutning till hotellet. Betydligt glesare med passerande tåg ju längre kvällen fortskred.

Maken den ende av oss som badade i havet innan vi hamnade i hotellets poolområde. Tjôt i vanlig ordning. En ovanlig ordning blev en GT i den våta baren. På stranden. Colombo kan anas i fjärran.Den våta barenSol på nedåtgående. Utsikt från vårt poolområde över järnvägsspåren och stranden.

Hela gänget åt på närmsta restaurang utmed stranden. Vi kunde beskåda åtskilliga ljusblixtar över havet under måltiden. Vackert på håll. Mullret som hördes var tågen som passerade. En stillbild från video med ljusblixtar.

Åt en god fylld krabba – en miniportion. Men gott!

Sri Lanka

Dag 13 Torsdag 1/11

Underbara sängar och bra inomhusklimat. Behövdes inte AC. Räckte gott och väl med snurr-fläkt i taket. För att störa myggorna. Inte för värmen.

Frukost klockan sju och klockan åtta avfärd i minivans upp till Lipton’s Seat.

Det var hiskeligt många kurvor på vår väg upp. Smala vägar där jag i min enfald trodde att det var enkelriktat. Nej. Här skulle vi möta lokalbussarna på en vägbredd som var precis perfekt för fordonet vi färdades i. Chaufförerna duktiga på att trixa. Det var inte mycket sömsmån😱de hade. Ibland krävdes det ändå, att endera fordonet fick backa.

Tur med vädret igen. Knappt vi kunde tro det – men solen sken imorse. Hela vägen upp till toppen (ca 2000 m.ö.h.) hade vi en fantastisk utsikt. När vi väl träffade på sir Lipton började dimman krypa ner över topparna. Perfekt temperatur. Vi hade packat med oss långärmade tröjor men det visade sig att de kunde stanna kvar i ryggsäckarna.

Det är tamiler som plockar och som bebor bergen vi besökte. När Lipton behövde arbetare på sina odlingar kom tamilerna från sydöstra Indien hit och valde att bli kvar som medborgare på Sri Lanka.Nu måste jag dementera en miss i kommunikationen. Jag missuppfattade vår inhemske guide när han beskrev nationsflaggan. Då fick jag uppfattningen att tamilerna var muslimer. FEL.FEL.FEL. De är hinduer. Självklart när man får lära sig att de ursprungligen kommer från Indien. Det är av misstagen man lär sig. Ja, detta lär jag nog komma ihåg!Vår inhemske guide Senna med teblommanDimman kryper fram i bakgrundenGanska vackert skådespelFint hjärta 💚

Vi såg män som arbetade på teodlingen ! De planterade nya plantor. Misstänker starkt att det är männen som rensar bland buskarna och ordnar stigar mellan plantorna. Att det är männen som klipper ner buskarna betvivlar jag inte heller.

Teplockerskornas dagsverke på 20 kg teblad betingar en lön på 1000 Rupies. 50 SEK!

Tydligen pågår protester mot lönesättningen. Det är någon politiker som engagerat ett antal plockerskor och rest till Colombo för att göra sina röster hörda. Inte populärt bland ägarna av plantagerna förstås. Huruvida deras protest kommer att bli hörd i rådande politiska läge är en annan sak.

Apropå förvirringen med avsättandet av premiärminister som vägrar avgå så försöker vi följa vad UD rapporterar. Men där har det inte varit någon uppdatering på flera dagar. Skulle det bli kritiskt litar jag på att vi lär bli hemskickade å det snaraste.

I sakta mak promenerade vi sedan ca 4 km ( av 7 km) neråt till tefabriken Dambatenne som startades av Lipton himself. Självklart ingick en vandring i lokalerna. Arbetsmiljön skulle knappast klara de svenska reglerna med tanke på buller, belysning och allt damm som bildas vid torkning, malning och separering av tebladen. Men nu är det inte Sverige! Rosa Hibiscus

På vår väg ner hann vi med ett besök i en skola. I en sal med sex-åringar. Så söta i vita skoluniformer. Knäpptyst! När de hälsade på oss reste sig samtliga. Skolan,skoluniformerna och böckerna betalas av staten. Vill man fortsätta studera finns olika former av stipendier.

På vår väg till lunchen kom regnet! Visst har vi tur! Även om det regnar emellanåt.

Godaste grillbuffén hittills. Vi skulle egentligen suttit utomhus och grillat men god mat smakar bra var som helst! Några skyltar på vårt matställe

G-N och jag letade efter vinbutik i hällande regn. Många blickar fick vi, där vi spatserade i våra fina regncaper från Ikea. Odomos ( myggmedlet) hittade vi i tredje apoteket längs vår väg. Baske mig – en spritaffär, på vår väg tillbaka. Då kom snålheten och vi avstod inköp.Instruktion hur man utför det ”lilla”? Nej. Hur man använder bidéduschen. Behövs nog på vissa ställen-plaskvått på golvet. Mindre trevligt.Bilder från vårt charmiga hotell. Grönt tak – bara en sån sak 💚

Sri Lanka

Dag 12 Onsdag 31/10

Kandy, tåg till Bandarawela

Sovmorgon.

Avfärd från hotellet 10:30. ”Vår” buss tog vårt stora bagage och körde den något snabbare vägen till vårt nästa hotell.

Tågets avgångstid 11:10. Något försenad start.

Intressant att studera folkvimlet på stationen. Verkar som många turister gör denna resan över bergen för perrongen var fylld av västerlänningar, japaner och unga backpackers.

Vår grupp hamnade med några platsbyten i samma vagn.

Tiden gick rasande fort för det var mycket att titta på. Naturen ändrades undan för undan. Det var barrskog, tebuskar i mängder, något som påminde om regnskog men hela tiden grönt.

Jag tror klockan var kvart i fem när vi anlände till byn med det vackra namnet. Vår buss körde oss till ett gammalt anrikt hotell från 1893. Eftersom det börjat skymma och regnet öste ner, valde vi att äta på hotellet.