Ja, så då var det då äntligen dags att befinna sig på resande fot. Visserligen bara en dagstur. Men efterlängtad.
Ovanligt tidig start från Gustav Adolfs torg. 07:15. Innebar att väckarklockan fick komma till användning igen. Sömnen brukar vara sisådär när man skall iväg och inte blev den bättre av att ett åskväder drog förbi runt midnatt.
Noterade att det hänt väldigt mycket i sta’n under pandemi-året. Nya byggnader tillkommit och andra försvunnit. Speciellt runt Järntorget.
Brunnsparkens alla växter bidrar i mina ögon till en betydligt lugnare miljö. Huruvida knarkförsäljarna finns kvar eller ej hann jag inte uppfatta när vi passerade parken denna tidiga timma.
Vädret: varmt, fuktigt och med en doft av nytvättad stad.
Färden gick först mot Falköping och provsmakning av ostar på Falbygdens Osteria. Inte visste jag att ostarna inköptes från osttillverkare och fick sin lagring och ev. smaksättning i Falköping. En annan intressant sak som fastnade i hjärnkontoret var att informationen om lagringstiden inte är överensstämmande med den faktiska lagringstiden. Nehej. Här talar man om att ”smaken” är ex. 12 månader.
Naturligtvis fanns en butik där det var oerhört svårt att välja vilka ostar, kex och marmelader som skulle få äran att följa med hem till Göteborg. Vi hade blivit tipsade om att ha med oss kylväska utifall vi villa köpa något. Visst ville vi det!
Nästa stopp vid Sankt Olofs kyrka mitt inne i Falköping. En gammal stenkyrka. På 1100-talet tror man att den ersatte en stavkyrka som uppfördes på 1000-talet. Naturligtvis har den renoverats under årens lopp men har trots allt har bevarat mycket av sin karaktär. Det mest imponerande var för mig de enorma träden utanför kyrkobyggnaden. Inte visste vi eller prästen som tillfrågades , vilket trädslag det var. Tur att några i vårt sällskap kunde ge besked. Bok. Man tackar. Det börjar bli dags att gå en kurs i våra vanligaste träd i Sverige.
Tredje stopp var på Herrljunga Cider. Pandemin tillät oss inte att besöka fabriken, men några drycker fanns för oss att testa. Vår guide Marika var oerhört glad att äntligen få börja ta emot större sällskap. En buss om än halvfull, var rena rama vinsten. Hon var glad, vi var glada – vad mer kan man begära?
Jo, även här blev det shoppat.
Lunchdags. Bjertorps slott mitt på ”slätta” blev vårt stopp för mat och kaffe.
Knut Henrik Littorin byggde slottet i Jugendstil. Klart 1914. Olja och gas låg bakom familjens förmögenhet.
Åskmolnen tornade upp sig alltmer runt omkring oss och det var verkligen kväljande åskvarmt utomhus.
Dagens turné avslutades i Kvänum på Qvänum Mat & Malt där vi provade fyra öl av mikrobryggeriets sortiment. Plus ett porsbrännvin. Om vi handlade? Självklart.
Sicken tur med vädret! Regnet formligen vräkte ner på sträckan till Alingsås. Det var t.o.m. så pass besvärligt att flertalet chaufförer valde att stanna sina bilar och vänta ut åskregnet. På parkeringsfickor förstås!
Som genom ett trolleritrick var det hela över. Torra vägbanor resten av vår resa talade sitt tydliga språk.
Hemma igen strax efter 19-tiden.
majwik 
Det var verkligen en trevlig resa. Med både ost- cider-öl- avsmakning och därtill lite kultur, natur och åskoväder. Snart bär det väl av till mer exotiska platser förstår jag. Pandemin får kanske lugna sig lite ändå. Det är ganska oroligt med smittan på vissa ställen.
GillaGillad av 1 person
Tyvärr får de exotiska platserna vänta på oss ett tag till hur gärna vi än vill. Vi får stoltsera med att vi i alla fall än så länge har förståndet i behåll. Inte ens vårt kära resmål i Grekland är något vi ens överväger.
GillaGilla
Det låter mycket klokt tycker jag.
GillaGillad av 1 person